18...

Fortfarande den dagen då jag tycker att det är sorgligt att jag lämnar Stockholm, även om det är för så lite. Jag tänker på hur mycket stockholm gav mig på den lilla tiden och hut mycket Min stan gav mig på alla dessa år!!! Hur kan jag haft rätt alla dem åren och inte ens ansträngt mig för att förändra det !!! Jag är eller måste vara blind tycker jag! Jag tittat men jag ser inte !!!
På så lite så mycket, tack alla ni som har gjort det möjligt att få och att känna allt detta stött och kärlek så att jag kunde förverkliga det. Tack


Mat på Arlanda:


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0