Oh så lång!!!



Det var lång mellan mina inlägg men jag ska bli mycket bättre på att sätta mina tankar skriftligt! 

Hur mår ni? 

Det kunde vara bättre med mig( jag vet!!!) men det är inte det! 

Vet ni det finns stunder då man förlurar sig i allt och alla och man förstår inte allt först efter att det är för sent för en. Lyckligtvis så kom jag på mig och är på väg att göra stora förändringar. Rätt  sagt så fick jag nog! 

Det gamla, det vanliga, det samma ska förbli där: bakom mig!. 
Tro mig när jag säger att jag har gått genom en stor emotionell berg och dalbanna. Saken är så att jag har förändrats jätte mycket genom mitt liv med mina erfarenheter och har lärt mig vad jag vill och vad jag inte vill. Jag hoppades att människorna runt omkring mig skulle hänga med mig men de har inte utväxlats i samma riktning och fart som jag men jag insåg inte det. Man lever i det gamla och hoppas och vill och väntar samt förväntar sig att det ska bli som förr: underbart precis som allt är i början på en lyckligt börja! 
Fel! 
Det kan inte bli som förr, vi alla har ändrats med sin egen takt och eget inriktning. 
Jag vill ha respekt, kärlek, värme, uppmärksamhet, tillgivenhet, fullbordan  och att kunna ge allt detta tillbaka på en ovillkorligt sätt. Jag vill ingens regel, inflytande, påverkande, påpekande, råd, smak, tvång, måste, prioritering, vanna, samtycke eller wat so ever som jag inte har bet om eller vill eller behöver! 
Folk måste backa!!!  
Låt mig leva som jag vill. Jag är inte ung och jag har kanske max10-15 år kvar att leva (det vill säga med lite tur efter allt jag har gått igenom). Så kanske dags att leva som Katia eller? Det är ändå ingen som har ont då jag har ont, ingen som torkar mina tårar då jag gråter och ingen som kan hoppa i mina skor även om den skulle vilja det!  
Jah har pendlat upp och ner i tystnat och besvikelse genom tårar och smärta även kom till en punkt i mitt liv där jag trodde och tror fortfarande att jag är super dumt som inte förstod/förstår eller upplevde livet som alla andra. Började tvivla på mig i en enormt stor skala att jag är normal. 
Jag kom på igår att det kan inte vara lätt att förstå livet som de andra säger, vill, påpekar och önskar sig för mig att förstå, leva, känna, älska och bete mig där efter. Det är deras liv och deras syn på livet! Jag har ingenting med det att göra. Jag är kanske deras barn, sisster, kusin, mamma, vän, arbetskollega eller vilken som helst men jag är inte någon ut av de!
Jag måste och det är verkligen i sin tid för mig att bli MIG. 
Min mamma sa en gång att jag har också jätte fin och intressant samt eget syn på på olika saker och livet så jag måste bara tro på det och hitta tillbaka till det. 

Jag bestämde mig att prova på att vara mig och sluta vara ledsen, deprimerad och inbilda mig att jag inte förstår mig längre på livet. 

Jag vet att det kommer att ta mig resten av mitt liv att försöka nu bygga upp Katia men hej ska jag ha max så många år kvar så är det värd att börja leva mitt liv och sluta leva alla andras liv!!! 

God folk:
Jag har fått nog! 








 








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0