Hemma
Om jag skulle beskriva världen om hur världen är byggd just nu enligt mig så skulle jag säga att vi sörjer in i helvetet och någon annan drar den långa pinnen och festar fett i paradiset.
Jag känner bara sorg av att jag bor i detta land, i denna stad, och i denna tid.
Jag är less, jag är trött, jag vill bort härifrån, och aldrig behöva komma tillbaka.
Jag bor med människor som inte förstår mig, och jag är less på att det bara är jag som förstår folk.
Ibland känns det som om jag bara vill släppa allt och springa härifrån fort.
Jag vet att det jag skriver är deprimerande, men det är så jättesvårt att bära allt på mina bara axlar.
Jag ska försöka bli mera optimistisk, men inte i detta land, i denna stad, och i denna tid.
Jag kan inte glömma min underbara tid i Japan, och det kommer att plåga mig ännu mera det resterande året som jag kommer vara kvar här i Sverige.
Jag är en människa som älskar respekt, och som vill dela respekt med mig.
Men det jag bemöter här i Sverige är uppblåsta påfåglar, som har ingen aning om hur verkliga livet är, men som man måste buga framför, för att dölja det man vet, och inte vara en plåga.
Jag tror inte att jag ska plåga er något mera med min mörka sida, det är varken plats eller tid för att göra det.
Tro mig jag har ganska mycket att säga, och jag kommer att göra det.
Jag hinner bara inte.
Så nu mina kära, söta och rara bloggläsare, sovgott och godnatt och kom tillbaka imorgon för att jag har ganska mycket att säga.
XxxxxOooooXxxxxxOoooo
